soaussome

Att åka över till sydön var en pirriagre känsla än jag hade förväntat mig. Från att ha besökt främmande ställen skulle man nu åka till platser där vissa delar istället skulle bli bekanta. Första platsen var Nelson där tanken var att stanna en natt efter en hel del timmar på båt och buss. När vi kom till Nelson fick jag ett bra intryck då senaste besöket var regnigt, dött och allmänt lame. När vi kom fram sken ju solen och det gick folk på gatorna! Nelson hade fått en andra chans att imponera på mig och visade sig vara minst lika lame som sist. Inga människor, inga händelser, ingenting. Vi var glada att snabbt åka därifrån smått deppiga morgonen efter,

 

Nästa tillbakablick blev Westport. En stad som jag och Linn för fem år sen knappt kollade in. Det var en stopover och vi fick en tråkig känsla över hela staden. När jag och Sofie kom fram igår fick jag någon typ av attack. Staden verkade sååå tråkig och i några minuter var mitt mål att boka nästa buss till den större staden Greymouth. Aldrig att jag ville stanna två nätter! Det finns ju inget att göra här förutom surfing som är uteslutet.

 

Sen insåg vi att vi kanske inte borde göra något för en gångs skull. Vi var båda väldigt trötta och någon sorts känsla av utmattning hade hunnit ifatt oss efter alla intryck och utflykter vi gjort under de här två veckorna. Westport blev en chans för återhämtning.

 

Tack vare det sociala och hemmatrevliga Bazil Hostel så känns det så mycket bättre. Sofie tog en (lerig..) cykeltur igår och idag har vi bara hängt ute i solen på bakgården bland massa tält och konstiga fåglar, tjötat med gött folk och planerar vad vi vill göra våra 3 sista veckor.

 

Man behöver en paus ibland, även under semestern!

Vi är redo att åka till Franz Josef imorgon och göra vår heli hike på glaciären:)