11 månader, 11 länder
Jag kom hem för 4 dagar sedan och varje dag har jag fått påminna mig själv om att jag faktiskt har varit borta i 11 månader. Trots att jag märkt nya saker så känns allt som vanligt och på något sätt har jag känslan "Snart åker jag iväg!!". När jag tittar på mina foton och de saker jag samlat på mig så fattar jag inte vart det kommer ifrån.
Jag är hemma. Jag har äntligen kommit hem. Och nu börjar mitt nya äventyr, att starta ett nytt liv med nya rutiner.
Skillnaden mellan att längta hem, och att vilja åka hem
Hemlängtan har ju såklart kommit fram då och då, som till exempel när det var juletider. Vissa gånger har det tom gjort ont av hemlängtan. Men hur mycket hemlängtan och smärta det varit så har jag aldrig velat åka hem. Jag ville inte åka hem förrän jag var klar med allt jag ville se och uppleva på det här stora äventyret.
För första gången på resan känner jag att jag VILL åka hem.
Jag har gjort allt jag vill göra. Jag har Cyklat i Kina, åkt tubing i Laos, dykt 30 meter med valhaj, sett solnedgången över Uluru, badat i kristallvatten på Fiji etc. etc.
Jag är klar. Jag vill åka hem.
Nu är jag i Sydney. Jag är tillbaka i Sydney och idag, lördag, är min sista dag i Australien. Jag har seriöst varit nervös över att ha ångest över att lämna Australien, igen. Men till min lättnad känner jag mig bara redo. Jag är redo att avsluta det jag påbörjade den 12 september förra året. Jag är redo att komma hem och börja ett nytt äventyr där.
Det finns bara en utmaning kvar innan jag kan lägga mig i min säng (med ett riktigt täcke för första gången istället för en skabbig gammal filt!) och det är att klara av den låååånga flygningen hem.
Imorgon förmiddag lyfter mitt plan till Peking som kommer ta 15(!) timmar. Väl på Pekings flygplats kommer det ta 14 (!!!) timmar innan mitt 9 timmarsflyg till Stockholm lyfter. Vänta i Stockholm i 3 timmar, seeeeen kommer det vara en timme till underbara Göteborg.
Wosh, så det är inte riktigt över än! ;)
Fiji-pics!
En underbar vecka som inte hade varit densamma utan den finaste:)
Bula!
Bula(halloj)!!
Att få spendera en vecka i Fiji är inte något jag kan ångra precis.
Under hela veckan pratade jag och Niklas om att, om en film skulle handla om en paradisövistelse, så är det till Fiji man åker!
Bortsett från en natt i Nadi så spenderade vi våra dagar på 3 olika paradisöar som tillhörde gruppen Yasawas. Det blev två nätter på Manta Ray Island, två nätter på Nacula Island och en natt på Waya Island. Öarna likande varandra på många sätt. Vita stränder, kristallklart vatten, nyplockade kokosnötter, sandtäckta golv i restaurangen samt oerhört stora insekter och spindlar.
Det bästa med alla öarna var såklart att man kunde hyra snorkelutrustning för 20 kr om dagen för att sen gå ner i vattnet, simma ut ett fåtal meter och vips! Där dök revet upp.
Men varje ö gav oss sin specialitet. Vid Manta Ray Island fick jag äntligen simma med inte bara en, utan 3 fantastiskt vackra manta rays. Nacula Island ska vara en av dom vackraste öarna och det var i närheten där dom spelade in filmen Blue Lagoon 1980. Vi fick tom besöka magnifika grottor där en scen från filmen faktiskt är inspelad i.
Det var också vid Nacula Island jag passade på att göra mitt Fiji-dyk.
Waya Island var vår sista destination och hade det ett av dom fräckaste rev vi hade sett. Då vi hade snorklat varje dag så bestämde vi oss för första gången att inte ta med kameran. Vad för nytt skulle vi se egentligen?
Något helt nytt. Nrä vi kände oss färdiga och började simma tillbaka så möts vi av en lång linje som simmar framför oss. En linje av svarta 30 cm stora bläckfiskar. Nog ångrade vi oss att vi inte tog med kameran.
Men massa bilder har ju tagits och det kommer laddas upp som ett separat inlägg!
Fiji var FANTASTISKT!
